... ja åtminståne när den visar stadigt ner iaf  :P Nu är det -8 kg på de senaste fem veckorna. Jag bara tackar och tar emot mr Motivation !!! 
Har lärt mig tycka om keso och att lita på min egen instinkt istället för att lita på alla experter som ska skriva och tycka till om viktnedgång till höger och vänster. Man blir ju för 17 fullproppad och lite lätt schitzo av alla metoder som säger emot varandra eller leder till sjuklig utgång!!
Och för lämna ut mig lite här på kvällskvisten (ja en del vet redan förstås) så tillhör jag modellen som kämpat med lättare form av ätstörning i perioder. Och precis som alkoholism så handlar ätstörning om att hålla sig nykter och få en hälsosam relation till den och framför allt mat. Alltså att hitta balansen som gör så att man inte trillar dit. En ätstörning är enligt mig bara en typ av kontrolldrog som finns... 
Det tråkigaste är dock de människor som tror de ser en människa genom utsidan men inte till helheten. De människor som inte bryr sig eller har förstånd nog att inte uttrycka sig plumpt eller korkat! Det finns många tjejer, kvinnor och självklart även män som kämpar med att lära sig tycka om sin kropp och sig själv. Där varje Mc Donalds besök eller söndagspizza med ungarna är detsamma som enorm ångest i kombination med att visa att man kan äta sånt ibland...  (Hoppas ni förstår vad jag menar) Lika jobbigt som det är att visa sig på beachen eller inför någon människa utan full kroppsmundering...  Självklart är det inte hälsosamt att vara varken för fet eller för smal och jag är väl medveten om att ett mellanting antagligen är den bästa lösningen. Men det handlar egentligen inte om hur an ser ut i ätstörningarnas värld, det handlar om relationen mellan sig själv och det man stoppar i sig. Och det finns olika grader, allt är inte bara extrem anorexia eller extrem bulimi. Utan de flesta fallen sker någonstans mitt i mellan och i ett dolt mörker. Där samvetet över tårtan man stoppat i sig växer sig så stark att man helt utesluter den som straff. Eller tröstätningen som tilll slut slutar hukandes över toastolen.
Min egen version av detta kommer jag inte att lägga ut här, men är väl medveten om kampen som styr alldeles för mycket. Och tillika svårigheterna med att ta komplimanger.... 

Så snälla människor som enbart vill se perfekta kroppar på stranden. Tänk en gång extra innan ni fnyser eller kommenterar. Alla stora människor är inte lata och sitter inte hemma med chipspåsen varje kväll....  Människan är mer komplex än vi tror och det finns inte alltid givna svar och framför allt enkla svar!!
Samtidigt som alla tunnisar inte enbart äter isbergsallad och toktränar tre gånger per dag...  Åskådaren vet ingenting och ser egentligen inte sanningen innan helheten kommit fram!


Kanske är det min beach 2012 ångest som visat sig, kanske är det tröttheten på idioter som runnit över eller kanske är det helheten som jag vill slå ett slag för...  ;-)

Kram på er