Morgongrubblerier
Kategori: Allmänt
Sitter med morgonkaffet vid köksbordet och tittar ut på en gråmulen novembersöndag. Det är plusgrader men känns inget roligt att gå ut frivilligt...
Grubblerierna hopar sig ibland och jag undrar varför en olycka aldrig kommer ensam? Om någon kunde besvara den frågan vore jag tacksam så att jag kan undvika nästa gång!
Känner mig låg, ledsen, irriterad, besviken och även lycklig på samma gång. Har svårt att acceptera fakta att någon annans vilja och intresse går före mig själv och då snackar vi inte barnen tyvärr. Har svårt att se meningen med att inte kunna prata om saker och ting och samtidigt svårt att se vitsen med att motarbeta samarbete... suck :( Att hela tiden ha någon som nosar en i nacken och vill förstöra och ställa till problem.. Tankarna snurrar mellan "vad har jag gjort för fel" och "varför just jag" blandat med "dra åt helvete era jävla idioter" !!!
Vill bara ha en lugn stund och lite tid för återhämtning mellan varven, vill inte en vacker dag ligga som ett utsketet äpple och krachad rakt in i väggen... vill inte... :(
