^*^ FEMBARNSMAMMAN ^*^

I dag känner jag  mig faktikst ganska nöjd med mig själv och det ska bli skönt att gå och lägga sig med den känslan :) Trots att jag både ätit chips och varma mackor, fy på mig. Who gives a fuck  liksom... :D

Trädgården är städad inför våren, barnvagnen är rengjord, fönstren tvättade, altanen och uteplatsen städade och en mängd tvättar tvättmaskinen har gjort så att tvättkorgarna nästan är tomma i tvättstugan...  =)

 

Har känt mig riktigt pigg idag, och det var längesen, ja typ flera veckor sedan känns det som.. Hoppas det håller i sig eftersom jag kommer gå på mördarveckan på jobbet i morgonkväll, vilket innebär måndag och  tisdag kväll sedan ledig onsdag och torsdag för att sedan jobba hela långa helgen....   Ja en vanlig vecka kanske för de flesta, men det tar på en med sena kvällar och tidiga mornar...  Men jobba bör man.  hur ska annars cachen rulla in liksom..  ??!!   Hmm...   kanske om man skulle vinna på lotto eller spela på travet då möjligtvis, men med min tur så kommer jag nog mest gå med förlust :/ 

 

Nu blir det lite paddan i sängen & #mästarnasmästare med sambon....

 

 

 

 

 

I bland när jag tittar mig i spegeln och samtidigt tänker  "Shit Johanna , du har fem ungar" så känns det lite overkligt. Hur hände det? Vart har alla åren tagit vägen?  I bland kan jag nämligen fortfarande känna att jag inte är mer än 25, den där dagen för snart 10 årsedan när håren var mindre gråa och kråksparkarna vid ögonen inte gjorts sig kända och när jag var lagom ung/gammal..  Men nu så har det bara sagt tjoff och jag fyller snart 35 år, shit 35 !!!!!   För 10 årsedan kommer jag i håg att jag tänkte att alla 35 åringar måste ha ångest att de snart närmar sig den jobbiga siffran 40, jag tror jag hade rätt..... Dock har de sista 10 åren givit mig en mängd erfarenhet som jag inte vill vara utan (borsett från vissa saker). Kan till slut säga att jag träffat mannen i mitt liv, efter mycket om och men och det var absolut INTE den mannen jag trodde det skulle vara ... haha :D

Men det är väl så livet ska vara, ett liv där allt inte är förutspått...  ??!!

Självklart tycker jag att Alla hjärtans dag är gulligt och fint. Dock kan jag förstå den ångesten det kan skapa för ungarna när det ska delas ut rosor och kärlekslappar. Vad händer med de ungarna som inte får en enda lapp eller en enda ros? Hur känns det för dem.. ??  Jag är för alla hjärtans dag, men tycker man kan bojkotta det uppjasade jippot på skolorna. Sedan är det ju oxå så att jag inte bara älskar min sambo, mina vänner eller mina barn bara en dag per år, utan alla 365 :)  Årets alla hjärtans dag kommer firas med mina små hjärtan, det stora jobbar och kommee inte hem förrän sent ikväll  :(  Tråkigt, en fredagkväll och allt!! Men vad gör man inte för att dra in kulorna och på fredag är det btw min tur att dra in till brödfödan...

 

Puss & kram på er!!

Det senaste 1½ åren av mitt liv har kantats av mycket besvikelse, förvåning och en stor portion sorgsenhet. Framförallt för mina barns skull. Ärligt hur kan man vilja strunta i att engagera sig i sina barn, sitt eget kött och blod? Och träffa sina barn när det passar en själv, inte höra av sig, inte ringa på födelsedagar, inte svara på mess INGENTING!!!  Såvida det inte passar honom själv vill säga..  Att sedan dessutom få reda på att personen i fråga lever i någon form av livslögn, gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta först!!

 

Hur kan det vara möjligt att den svenska lagstiftningen säger att barnen har rättigheter att träffa sin pappa, men papporna har ingen skyldighet att träffa sina barn  ???!!   Ett fruktansvärt sjukt system där de tillåts slippa ansvar! Men en sån människa ska inte heller ha vårdnaden om sina barn!

 

Speciellt inte om personen är så korkad poch tror att man inte kan kolla upp saker som sjukskrivning, jobb och ekonomi ganska lätt i dagens samhälle och det visar sig att ALLT jag menar ALLT är en lögn :(  Hur kan man ljuga för sina barn och säga att man kanske kommer dö när det inte ens finns ett sjukintyg hos f-kassan och samtidigt dra ett lögn om att man pratat med f-kassan och att de ska betala ut pengar inom 2 veckor, när det i själva verket inte ens finns registrerat att vederbörande är sjuk???  Hur kan man påstå sig ha ett arbete där de aldrig hört talas om namnet och när de ändå går 2 år tillbaka i loggen??  Hur kan man bara skita i allt och leva sitt liv på massa lögner? Hur kan man bara skita i ansvar som skulder och räkningar? Hur kan man välja att dra ner sin nya sambo, sina barn, sin familj i skiten och lögnerna??  (mig själv skiter jag i bortsett från en hel del pengar han ska betala) Hur kan strunta i sina barns mående och utveckling och systematiskt helt enkelt skita i deras läkarsamtal, skolmöten etc.?

 

Prioriterar man sina barn då? Hyser man medmänsklighet och empati då? Gör man sig mindre ovän med folk runt omkring? Visar man kärlek till sina nära och kära?  Svaret är NEJ NEJ NEJ !!!!!!  Kommer bubblan en vacker dag att spricka??  Har personen antagligen någon form av psykisk störning?   JAAAA  !!

 

Försöker hålla mig stark för barnens skull och leva ett någorluna normalt vardagsliv, men vissa dagar som den här, rinner det över!! 

De senaste veckorna har jag haft ett enormt sug på mat som inte smakar så mycket ???  :-O  Annars brukar jag vara den som vill ha kryddig och het mat... konstigt värre!!! Riskakor, gurka, majskrokar, riskex..  nä jag är inte gravid!!   Undrar hur detta kommer sig, att man helt plötsligt från ingenstans ändrar sitt tycke och smak om saker och ting..  Nåt som är fel?? 

Såhär några dagar in på det nya året försöker jag blicka tillbaka på 2013. Ett år som så här i efterhand mest har känts som en bergodalbana, och ett stressens år, där upp och ner har gått i turbofart den mesta av tiden.

Ett år där en skilsmässa verkligen har visats sig inte vara en lätt resa åt något håll. Där man har fått kämpa i motvind gällande exfruar, exmän, nya respektive och en stor touch av att gränserna för vad som är vad inte alltid respekteras!

Ett år som även dessvärre kantats mycket av sjukdom, både jag och sambon har varit sjukskrivna i långa perioder, barnens pappa har fått cancer och minisessan har diagnostiserats med astma. Men man kan ju alltid blocka framåt, eller hur !!!??

Det har även varit ett år som ekonomiskt har varit tufft... inte så konstigt med tanke på omständigheterna..  Men bara att ta nya tag och göra 2014 till ett bättre med fler möjligheter.

 

Det har även varit ett underbart år med bebis och förlovning och självklart kärlek. Ett år där nyförälskelsen bytts ut mot en mer allvarlig och kompromissande typ av kärlek, en ny nivå så att säga. Blir fortfarande förvånad ibland  när jag inser vem min sambo är...   hahaha  En människa som jag jobbat ihop med i flera år men aldrig kände det minsta positiva för, vi gick mest runt och var irriterade mot varandra. Han var en jobbig jävla besserwisser och jag var en sur jävla bitch i varandras ögon. så förstår verkligen att folk höjde på ögonbrynen när förhållandet offentliggjordes :-O

 

Men som sagt man kan bara se framåt och ta lärdom av det förflutna och det finns alltid något som kan bli bättre i ens liv oavsett vem man är, hur mycket pengar man tjänar eller hur ens förutsättningar ser ut.

Så med min bucketlist för 2014, med alla vill och måsten nedskrivna på en av mina otaliga listor så finns det hopp, en framtid och envishet att göra 2014 bättre än 2013  :D

 

 

Puss o kram på er  !!!

 

Ja att lita på folk är inte alltid lätt banne mig!!  Även fast man vill så är det så svårt :/ 

Hellre rakryggad och ärlig så det gör ont om så är fallet, än bortförklaringar eller lögner om än så vita för stunden..

Allt man gör har en förklaring bakom sig, man vet varför man gör som man gör, åtminstånde vet man det när man tvingas tänka till. Man kanske inte vet hur man tänkte men man vet varför just då det hände!

Har ibland svårt att handskas med folk som ihärdigt bortföklararar sig med "vet inte" eller "kommer inte ihåg" !

Har man sårat så är det minsta man kan begära att man ger en ärlig och uppriktig förklaring (respekt),  sårandet är redan gjort och får man ingen anledning till varför kommer det alltid att ligga kvar och skava i hjärtat! Det blir svårt att gå vidare, förlåta, börja om eller vad man väljer att kalla det.

 

 

Jag är en människa som många skulle anse ha kontrollbehov, inte ett slags behov för att veta vad alla gör eller inte gör, såkallad svartsjukligt kontroll. Utan ett behov på kontroll som grundar sig på vetskapen om att tappad kontroll kan leda till negativa konsekvenser som har ett mycket högt pris! Jag vill ha kontroll över det som berör mig eller som kan skada mig eller mina nära. Jag har inget behov av att veta vad folk tycker eller säger om mig jag har ett kontrollbehov över det jag faktisk kan göra något åt..

Ja med det så menar jag inte en extra helg för året, utan den varannan helgen där bonusbarn kommer. Ni vet sådär kaosartat och roligt på samma gång...  Många viljor, många intressen, många personligheter och många uppmärksamhetsbehov blir samlade under samma tak.

 

Denna helgen innebär även jobbhelg för mig, i kväll och på söndag, korta men intensiva pass som är ett alldeles lagom avbrott i mammaledighetsbubblan. Och alltid skönt med extra klirr i kassan  :) 

 

Snart närmar sig pappas dödsdag vilket känns lite i magen, det har gått 3 år snart, men känns ändå jobbigt  :(  Saknar honom varje dag resten av livet...  !! För mig var han människan, pappan, morfadern som höll ihop familjen.. 

 

Något positivt dock i den just nu kaosartade världen jag lever i och som jag hoppas blir  mer rutinartad igen snart, är att jag verkar klara antagningen till våren  :D Behörig i alla kurser och inväntar nu bara officiellt antagande och kursstart  :))) 

 

 

 

 

 

Hur olika är det ok att tycka innan det påverkar negativt?

Är det olikheterna som är charmen i en relation?

Hur mycket får yttre påverkan påverka en relation?

Hur viktigt är kommunikation från båda sidor i en relation?

Är det ok att inte stötta sin partner inför andra om man inte tycker som den?

Hur mycket ska man försöka ändra sig för att passa den andre bättre?

 

 

 

Känner mig mest nollad & öppen för alla tankar!!!

Sitter med morgonkaffet vid köksbordet och tittar ut på en gråmulen novembersöndag. Det är plusgrader men känns inget roligt att gå ut frivilligt...

Grubblerierna hopar sig ibland och jag undrar varför en olycka aldrig kommer ensam? Om någon kunde besvara den frågan vore jag tacksam så att jag kan undvika nästa gång!

Känner mig låg, ledsen, irriterad, besviken och även lycklig på samma gång. Har svårt att acceptera fakta att någon annans vilja och intresse går före mig själv och då snackar vi inte barnen tyvärr. Har svårt att se meningen med att inte kunna prata om saker och ting och samtidigt svårt att se vitsen med att motarbeta samarbete...  suck :(  Att hela tiden ha någon som nosar en i nacken och  vill förstöra och ställa till problem..  Tankarna snurrar mellan "vad har jag gjort för fel" och "varför just jag" blandat med "dra åt helvete era jävla idioter" !!!

 

Vill bara ha en lugn stund och lite tid för återhämtning mellan varven, vill inte en vacker dag ligga som ett utsketet äpple och krachad rakt in i väggen...  vill inte...  :(

 

Oj oj...  nu verkar det som att bitcharna hopar sig! Blir så förbannat trött på alla dessa kvinnor som tror att de är förmer än alla andra! I själva verket är antagligen deras självkänsla och självsäkerhet långt nedanför skosnörena..  Men snälla... ge upp!! 

 

På ena sidan finns det en egoistisk och svartsjuk bitch som bara vill förstöra och få mig att tro att sambon fortfarande är hennes...  WTF!!  Att hon kan bestämma och styra och inte förstå att det finns fler barn och fler att ta hänsyn till..  Nä att spela på någon offerroll och tyck synd om mig för jag klarar inte stå mitt kast verkar vara hennes motto!!!!!

 

På den andra sidan finns en avundsjuk bitch som blandar in mina barn och snackar skit om mig till dem??  OMG...  !!   Jag är tydligen jämfört med henne en geleklump och hon enligt egen utsago en primadonna, avundsjuk på "hennes" hus som hon hyr av sitt ex, att hon är smalare, att hon har nyare bilar på avbetalning och att hon har min exman nu och inte jag...  Ehhh...  ???  Men men....svarade att geleklumpen iaf äger sitt hus och inte hyr av sitt ex, har betalda bilar som ej är på avbetalning och att primadonnan mer än gärna får ta mina rester. 

 

 

Kränkning, det att kränka någon eller något. Kränka är en avledning av det svenska ordet krank, 'dålig', 'sjuk'. Ordets ursprung är den germanska stammen kranka-, 'krokig'. Kränkning har flera närliggande betydelser såsom att förolämpa, vanära, våldföra sig på eller att bryta mot (till exempel en bestämmelse).^[1]

Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra. Kränkning kan vara en brottslig handling. Att förtala eller förolämpa någon kan vara ärekränkning, och andra typer av kränkande handlingar kan vara brottsliga till exempel enligt de olika lagarna mot diskriminering. En äldre betydelse av ordet är att ha samlag med en kvinna på ett vanärande sätt, såsom utanför äktenskapet eller med våld.

I skadeståndsrätt är kränkning sådan personskada som inte är sveda och värk eller lyte och men, men som utgör grund för kränkningsersättning.

Kränkning kan vara att inte respektera en bestämmelse, överenskommelse eller avtal.

Inom folkrätten kallas det kränkning när ett lands militär korsar ett annat lands gräns på ett otillåtet sätt, det vill säga utan föregående tillstånd eller i strid med reglerna om oskadlig genomfart. Alla länder anses folkrättsligt skyldiga att skydda sina gränser och avvisa kränkningar, vid behov med våld

 

 

 

Man blir ärrad för livet och får samtidigt en självkänsla som skriker att man inte är värt något bättre. Man blir bitter på sig själv och besviken på sig själv att man stannar kvar, att man tillåter sig själv bli så jävla kränkt. Man skäms, vill inte prata om det. Vill inte riskera folks reaktioner eller att de eventuellt inte tror på  ens verklighet. Mycket som man aldrig kommer kunna prata om, aldrig vill tänka på igen, samtidigt som man vill göra upp och slå sig fri. Livrädd att erfarenheterna skadar ens framtid, gör skada i andra relationer och framförallt att man ska "trilla" dit igen. Vilket leder till att man lever med att alltid kolla bakom axeln efter eventuella tecken oavsett vem det är. Man ser varningssignaler och toleransnivån för dessa signaler är säkerligen en bra bit lägre än hos dem som inte upplevt!  Idag är jag glad att jag kan älska samtidigt som jag inte behöver vara rädd, utan att behöva gå på tå och utan att känna skam eller skuld. 

I dag gjorde jag comeback på mitt förra jobb, en liten mjukstart på 4 timmar... Skönt att jobba lite!

Det var som vanligt, lite nya bilar, annat teamrum men annars så! 

 

Usch.. trivs inte med tillvaron just nu, gräsänka en vecka framåt och själv en lördagkväll  :-O  Det var iofs väldans längesen jag var själv och speciellt en lördag! Och jag har blivit starkt påmind om varför det var längesen.

Är väl inte själv på det sättet, eftersom jag har världens sötaste och bästa bebis hemma. Men blir lite rastlös på att umgås med mig själv. Visst är det nyttigt att umgås med sig själv och reflektera över saker, dock funkar det bäst om det är självvalt! 

Så i ärlighetens namn är jag trött på folk som tror sig vara mer än alla andra och anser sig ha rätten att styra över andra. Sen säger jag bara FUCK idioter som inte ens har lärt sig samarbeta!!! 

 

Jobbig vecka och den är inte slut än!

 

 

 

Oj oj oj.. som vanligt med mitt bloggande så kan det gå ett tag mellan varven..  !!

 

Den 18 juni så hade jag fått en tid till Specmödravården på SÄS i Borås för en sk tillväxtkontroll, de misstänkte att bebis var för stor enligt Symfusmåttet!  Väl där så visade det sig att de knappt hittade något fostervatten och att bebis inte skulle vara stor utan snarare mer åt andra hållet.. (Konstigt tyckte vi)
 Eftersom bristen på fotervatten låg under den tillåtna gränsen så blev jag hemsickad för att hämta sambon och sedan skulle vi skrivas in på förlossningen och igångsättning samma eftermiddag, det var viktigt att avsluta graviditeten så snabbt som möjligt för bebis skull.

 

Sagt och gjort...  åkte hem, packade och fixade barnvakt till alla 6 barnen och sedan in till förlossningen. Där gjordes alla standard undersökningar, dock gjordes ingen ytterligare koll på hurvida mycket fostervatten det fanns. Efter lite förseningar pga att läkaren var tvungen att ta några akuta fall mellan så blev jag igångsatt med den sk ballongmetoden, vilket jag var skeptiskt till från början. Jag hade hellre gått på värkstimulerande dropp med en gång och syntetvärkar. Men lyckades inte övertala dem utan de ville att värkarna och förlossningarbetet skulle vara så naturligt som möjligt! 

 

Efter ett par timmar åkte ballonger ur och vi började känna oss laddade för förlossningen, det innebar nämligen en öppning på 3 cm och därmed kunde värkdroppet sättas in och fosterhinnorna togs hål på. Då upptäcktes det att läkaren tidigare på dagen gjort en felbedömning då det fanns hur mycket vatten som helst, ca 1.5 liter uppskattningsvis  ??!!  Vid det laget började vi kännas oss skeptiska men förlossningen var ju trots allt igång och vi ville bara få den överstökad.

Jag kände att det började bli mer och mer regelbunda värkar som gjorde mer och mer ont, fick ryggbedövning som till en början tog bra. Blev undersökt med jämna mellanrum för att se hur öppen jag var. Dock hände det inte så mycket och de ökade droppet till den högst tillåtna gränsen för att försöka få igång det hela. Efter 12 timmar så hade det inte hänt så mycket och då togs beslutet att stänga av dropp och EDA för att jag, bebis och kroppen skulle få vila ett par timmar.

 

Det var då allt började braka åt fanders!!!  Ungefär samtidigt som "allt stängdes av" inför viloperiod så fick jag en sån fruktansvärd värk som inte släppte, det kändes som om magen skulle spricka!!  Läkarna och barnmorskor stod handfallna och de lämnade oss själva i långa stunder. Jag kunde i princip bara skrika att det gjorde ont och peka på vart det gjorde ont, till slut så hade jag så ont så jag kräktes. Jag började få panik över att värken inte släppte och läkarna dividerade fram och tillbaka om att det kunde vara brusten livmoder, mitt kejsarsnittsärr som spruckit inifrån eller ev att moderkakan lossnat. Jag sket mest i vilket just då utan ville bara att bebis skulle vara ok och att det onda skulle försvinna! Låg i över en timma i konstant värk innan de tog beslutet om ett akut kejsarsnitt!  Först skulle sambon vara med då de skulle använda ryggbedövning, men eftersom jag hade så jävla ont att jag bara kunde grymta till svar och inte sätta mig upp så valde de att söva mig. Så då skickades sambon ut och han fick byta om igen! Måste dock poängtera att jag har fått det mesta berättat för mig efteråt, jag har inte så mycket minnen från det att värken kom tills jag vaknade på postOP. Dessutom så skar det vår lilla miniprinsessa i örat i samband med att de snittade upp mig, så nu hoppas vi på att hon inte kommer få några men av det llänge fram i form av ärr.

 

Så med buller och bång föddes vår lilla prinsessa Oliwiah 3 veckor för tidigt onsdagen den 19 juni med akut kejsarsnitt helt i onödan,då det fanns tillräckligt med fostervatten och mer därtill. Inte nog med allt detta så fick jag infektion i snittet och fick gå på en dunderkur antibiotika i 10 dagar.

 

Så här ca 2 månader senare när underverket ligger och sover sött i sin vagn och sköter sig exemplariskt, så kan jag ändå känna en bitterhet på sjukvården som har bristfälliga rutiner. Känner mig bestulen på en vanlig förlossning och hade hon fått komma när hon var redo hade antagligen inte min kropp reagerat som den gjorde heller. Men helt klart värt allt det onda i världen, men beslutet om att det var sista barnet var definitivt och absolut efter denna upplevelse!  Skyller inte på någon specifik personal egentligen, men hade åtminstånde önskat mig att personalen stannat hos oss mer när värkn kom och att de hade kollat med UL en extra gång innna de satte igång mig. Hoppas att SÄS sett över sina rutiner efter denna händelse!!

MY BACK IS KILLING ME !!!  :(

Tackar för att det finns tigerbalsam och alvedon som tar bort den värsta smärtan.

Konstigt hur kroppen beter sig när den är gravid, har under de senaste 16 veckorna pendlat med mitt blodtryck och protein i urinen. Var hos läkaren igår och blev fortsatt sjukskriven graviditeten ut där läkaren passade på att ta trycket. Då visades det att det var tvärtom lite lågt (115/65) för att vara gravid och när jag inte är gravid så ligger det ungefär på 120/70...  konstigt!!!  Men bättre än högt =)

 

Börjar bli trött på att gå hemma och vara sjukskriven och den här härliga värmen känns inte lika härlig som gravid! Men glad för alla andra och speciellt barnens skull som stutsar ur och i poolen =) Jag kan erkänna att jag använt den ett par gånger oxå i avkylningseffekt och även premiärbadat i sjön =D  Kallt med skönt!

 

Strax dags att åka till MVC för att lyssna på bebis och ta nya prover =)