Guud vad skönt att jag har kunnat unna mig några dagars ledighet..  Det var väldigt längesen det hände! Men erkänner att den där essäuppgiften har legat och gnagt i bakhuvudet hela tiden. Hoppas innerligt att motivationen och orken snart kommer tillbaka igen!  Men just nu är livet en berg och dalbana där ena dagen inte är den andra lik och just nu hoppas vi att beskeden från läkarna inte är för negativa...  Man får ta en dag i taget! Men det är banne mig inte lätt varje gång..  Klart man är rädd att bli lämnad ensam och med tanke på vårt senaste år som har varit allt annat är bra, så blir man snart inte förvånad över att saker händer eller inte händer. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att my man inte är så sjuk som läkarna oroar sig för...  Vill inte, vill inte, vill inte !!  Men om det skulle vara så, kommer vi kämpa..  <3


Det sägs att hoppet är det sista som överger....