Begreppet helheten är för mig snudd på religöst! Att kunna skåda människan utifrån en helhet och inte bara det giventagna ögonblicket, situationen eller enbart från ens egna perspektiv ! Word i say....  ;-)
Att man måste sätta sig själv ur en situation för att ta reda på vad saker och ting handlar om. Alltså att sluta återkoppla allt till sig själv och se från den andras perspektiv istället. Detta innebär dock att man måste ha en någorlunda mognad och ödmjukhet inför livet. Inget som alla besitter. Och nej med stort N så är detta inte riktat till någon specifik människa, avskum eller individ! Utan bara ett uttryck för hur jag ser på saker och ting...  Dock menar jag inte att man ska bortse från sig själv, för genom sig själv känner man oxå andra. Jag menar att man måste hitta en balans vilket inte är det lättaste. Man kan inte både ha kvar kakan och samtidigt äta upp den... typ!
Man kan inte bara se att det finns ett problem och sen bara lägga sig ner och inte göra något åt saken.. Då är det bättre att kommunicera och visa vad man tycker, tror eller ser. För allt som oftast är en människas syn inte hela sanningen. För att få sanningen så måste man se till alla parter!!  Innebär det då att en människas missnöje inte får riktas utåt eller till någon ??? Absolut inte! Det innebär bara att man ska knipa käft tills man vet sanningen (orsaken, bakomliggandet) och inte spekulera och prata med andra runtomkring. Sanning för mig behöver inte vara sanning för dig! Eller hur...  ??

Detta kan ses som självklarhet hos många...  men är detta så självklart egentligen, på riktigt?
Jag kommer då helt klart se saker på ett annat sätt efter det senaste året..