I dag känner jag mig faktikst ganska nöjd med mig själv och det ska bli skönt att gå och lägga sig med den känslan :) Trots att jag både ätit chips och varma mackor, fy på mig. Who gives a fuck liksom... :D
Trädgården är städad inför våren, barnvagnen är rengjord, fönstren tvättade, altanen och uteplatsen städade och en mängd tvättar tvättmaskinen har gjort så att tvättkorgarna nästan är tomma i tvättstugan... =)
Har känt mig riktigt pigg idag, och det var längesen, ja typ flera veckor sedan känns det som.. Hoppas det håller i sig eftersom jag kommer gå på mördarveckan på jobbet i morgonkväll, vilket innebär måndag och tisdag kväll sedan ledig onsdag och torsdag för att sedan jobba hela långa helgen.... Ja en vanlig vecka kanske för de flesta, men det tar på en med sena kvällar och tidiga mornar... Men jobba bör man. hur ska annars cachen rulla in liksom.. ??!! Hmm... kanske om man skulle vinna på lotto eller spela på travet då möjligtvis, men med min tur så kommer jag nog mest gå med förlust :/
Nu blir det lite paddan i sängen & #mästarnasmästare med sambon....
I bland när jag tittar mig i spegeln och samtidigt tänker "Shit Johanna , du har fem ungar" så känns det lite overkligt. Hur hände det? Vart har alla åren tagit vägen? I bland kan jag nämligen fortfarande känna att jag inte är mer än 25, den där dagen för snart 10 årsedan när håren var mindre gråa och kråksparkarna vid ögonen inte gjorts sig kända och när jag var lagom ung/gammal.. Men nu så har det bara sagt tjoff och jag fyller snart 35 år, shit 35 !!!!! För 10 årsedan kommer jag i håg att jag tänkte att alla 35 åringar måste ha ångest att de snart närmar sig den jobbiga siffran 40, jag tror jag hade rätt..... Dock har de sista 10 åren givit mig en mängd erfarenhet som jag inte vill vara utan (borsett från vissa saker). Kan till slut säga att jag träffat mannen i mitt liv, efter mycket om och men och det var absolut INTE den mannen jag trodde det skulle vara ... haha :D
Men det är väl så livet ska vara, ett liv där allt inte är förutspått... ??!!
Självklart tycker jag att Alla hjärtans dag är gulligt och fint. Dock kan jag förstå den ångesten det kan skapa för ungarna när det ska delas ut rosor och kärlekslappar. Vad händer med de ungarna som inte får en enda lapp eller en enda ros? Hur känns det för dem.. ?? Jag är för alla hjärtans dag, men tycker man kan bojkotta det uppjasade jippot på skolorna. Sedan är det ju oxå så att jag inte bara älskar min sambo, mina vänner eller mina barn bara en dag per år, utan alla 365 :) Årets alla hjärtans dag kommer firas med mina små hjärtan, det stora jobbar och kommee inte hem förrän sent ikväll :( Tråkigt, en fredagkväll och allt!! Men vad gör man inte för att dra in kulorna och på fredag är det btw min tur att dra in till brödfödan...
Det senaste 1½ åren av mitt liv har kantats av mycket besvikelse, förvåning och en stor portion sorgsenhet. Framförallt för mina barns skull. Ärligt hur kan man vilja strunta i att engagera sig i sina barn, sitt eget kött och blod? Och träffa sina barn när det passar en själv, inte höra av sig, inte ringa på födelsedagar, inte svara på mess INGENTING!!! Såvida det inte passar honom själv vill säga.. Att sedan dessutom få reda på att personen i fråga lever i någon form av livslögn, gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta först!!
Hur kan det vara möjligt att den svenska lagstiftningen säger att barnen har rättigheter att träffa sin pappa, men papporna har ingen skyldighet att träffa sina barn ???!! Ett fruktansvärt sjukt system där de tillåts slippa ansvar! Men en sån människa ska inte heller ha vårdnaden om sina barn!
Speciellt inte om personen är så korkad poch tror att man inte kan kolla upp saker som sjukskrivning, jobb och ekonomi ganska lätt i dagens samhälle och det visar sig att ALLT jag menar ALLT är en lögn :( Hur kan man ljuga för sina barn och säga att man kanske kommer dö när det inte ens finns ett sjukintyg hos f-kassan och samtidigt dra ett lögn om att man pratat med f-kassan och att de ska betala ut pengar inom 2 veckor, när det i själva verket inte ens finns registrerat att vederbörande är sjuk??? Hur kan man påstå sig ha ett arbete där de aldrig hört talas om namnet och när de ändå går 2 år tillbaka i loggen?? Hur kan man bara skita i allt och leva sitt liv på massa lögner? Hur kan man bara skita i ansvar som skulder och räkningar? Hur kan man välja att dra ner sin nya sambo, sina barn, sin familj i skiten och lögnerna?? (mig själv skiter jag i bortsett från en hel del pengar han ska betala) Hur kan strunta i sina barns mående och utveckling och systematiskt helt enkelt skita i deras läkarsamtal, skolmöten etc.?
Prioriterar man sina barn då? Hyser man medmänsklighet och empati då? Gör man sig mindre ovän med folk runt omkring? Visar man kärlek till sina nära och kära? Svaret är NEJ NEJ NEJ !!!!!! Kommer bubblan en vacker dag att spricka?? Har personen antagligen någon form av psykisk störning? JAAAA !!
Försöker hålla mig stark för barnens skull och leva ett någorluna normalt vardagsliv, men vissa dagar som den här, rinner det över!!
De senaste veckorna har jag haft ett enormt sug på mat som inte smakar så mycket ??? :-O Annars brukar jag vara den som vill ha kryddig och het mat... konstigt värre!!! Riskakor, gurka, majskrokar, riskex.. nä jag är inte gravid!! Undrar hur detta kommer sig, att man helt plötsligt från ingenstans ändrar sitt tycke och smak om saker och ting.. Nåt som är fel??
Såhär några dagar in på det nya året försöker jag blicka tillbaka på 2013. Ett år som så här i efterhand mest har känts som en bergodalbana, och ett stressens år, där upp och ner har gått i turbofart den mesta av tiden.
Ett år där en skilsmässa verkligen har visats sig inte vara en lätt resa åt något håll. Där man har fått kämpa i motvind gällande exfruar, exmän, nya respektive och en stor touch av att gränserna för vad som är vad inte alltid respekteras!
Ett år som även dessvärre kantats mycket av sjukdom, både jag och sambon har varit sjukskrivna i långa perioder, barnens pappa har fått cancer och minisessan har diagnostiserats med astma. Men man kan ju alltid blocka framåt, eller hur !!!??
Det har även varit ett år som ekonomiskt har varit tufft... inte så konstigt med tanke på omständigheterna.. Men bara att ta nya tag och göra 2014 till ett bättre med fler möjligheter.
Det har även varit ett underbart år med bebis och förlovning och självklart kärlek. Ett år där nyförälskelsen bytts ut mot en mer allvarlig och kompromissande typ av kärlek, en ny nivå så att säga. Blir fortfarande förvånad ibland när jag inser vem min sambo är... hahaha En människa som jag jobbat ihop med i flera år men aldrig kände det minsta positiva för, vi gick mest runt och var irriterade mot varandra. Han var en jobbig jävla besserwisser och jag var en sur jävla bitch i varandras ögon. så förstår verkligen att folk höjde på ögonbrynen när förhållandet offentliggjordes :-O
Men som sagt man kan bara se framåt och ta lärdom av det förflutna och det finns alltid något som kan bli bättre i ens liv oavsett vem man är, hur mycket pengar man tjänar eller hur ens förutsättningar ser ut.
Så med min bucketlist för 2014, med alla vill och måsten nedskrivna på en av mina otaliga listor så finns det hopp, en framtid och envishet att göra 2014 bättre än 2013 :D
Ja att lita på folk är inte alltid lätt banne mig!! Även fast man vill så är det så svårt :/
Hellre rakryggad och ärlig så det gör ont om så är fallet, än bortförklaringar eller lögner om än så vita för stunden..
Allt man gör har en förklaring bakom sig, man vet varför man gör som man gör, åtminstånde vet man det när man tvingas tänka till. Man kanske inte vet hur man tänkte men man vet varför just då det hände!
Har ibland svårt att handskas med folk som ihärdigt bortföklararar sig med "vet inte" eller "kommer inte ihåg" !
Har man sårat så är det minsta man kan begära att man ger en ärlig och uppriktig förklaring (respekt), sårandet är redan gjort och får man ingen anledning till varför kommer det alltid att ligga kvar och skava i hjärtat! Det blir svårt att gå vidare, förlåta, börja om eller vad man väljer att kalla det.
Jag undrar om det finns en bra förklaring som passar alla över vad lycka är?? Svaret är med största sannolikhet NEJ. Lycka är nog en känsla som uppstår beroende på vart någonstans i livet man befinner sig och hur man lever sitt liv. För en del människor skulle möjlighet att skaffa mat på bordet och får det att gå runt med alla räkningar vara lycka och för en del att köpa nyaste BMW:n. Jag vet inte om materiella saker kan ge mig lycka egentligen? Visst skulle det vara coolt att ha största och tunnaste tv:n på vardagsrumsväggen, eller ett helt topp till tå renoverat hus med de senaste vitvarorna. Men skulle jag egentligen vara lycklig för det? Nej, jag tror min lycka handlar om respekt, empati, välmående, unna sig saker, förgyllning av tillvaron, kärlek och att saker flyter på bra...
Jag är en människa som många skulle anse ha kontrollbehov, inte ett slags behov för att veta vad alla gör eller inte gör, såkallad svartsjukligt kontroll. Utan ett behov på kontroll som grundar sig på vetskapen om att tappad kontroll kan leda till negativa konsekvenser som har ett mycket högt pris! Jag vill ha kontroll över det som berör mig eller som kan skada mig eller mina nära. Jag har inget behov av att veta vad folk tycker eller säger om mig jag har ett kontrollbehov över det jag faktisk kan göra något åt..
Ja med det så menar jag inte en extra helg för året, utan den varannan helgen där bonusbarn kommer. Ni vet sådär kaosartat och roligt på samma gång... Många viljor, många intressen, många personligheter och många uppmärksamhetsbehov blir samlade under samma tak.
Denna helgen innebär även jobbhelg för mig, i kväll och på söndag, korta men intensiva pass som är ett alldeles lagom avbrott i mammaledighetsbubblan. Och alltid skönt med extra klirr i kassan :)
Snart närmar sig pappas dödsdag vilket känns lite i magen, det har gått 3 år snart, men känns ändå jobbigt :( Saknar honom varje dag resten av livet... !! För mig var han människan, pappan, morfadern som höll ihop familjen..
Något positivt dock i den just nu kaosartade världen jag lever i och som jag hoppas blir mer rutinartad igen snart, är att jag verkar klara antagningen till våren :D Behörig i alla kurser och inväntar nu bara officiellt antagande och kursstart :)))
Sitter med morgonkaffet vid köksbordet och tittar ut på en gråmulen novembersöndag. Det är plusgrader men känns inget roligt att gå ut frivilligt...
Grubblerierna hopar sig ibland och jag undrar varför en olycka aldrig kommer ensam? Om någon kunde besvara den frågan vore jag tacksam så att jag kan undvika nästa gång!
Känner mig låg, ledsen, irriterad, besviken och även lycklig på samma gång. Har svårt att acceptera fakta att någon annans vilja och intresse går före mig själv och då snackar vi inte barnen tyvärr. Har svårt att se meningen med att inte kunna prata om saker och ting och samtidigt svårt att se vitsen med att motarbeta samarbete... suck :( Att hela tiden ha någon som nosar en i nacken och vill förstöra och ställa till problem.. Tankarna snurrar mellan "vad har jag gjort för fel" och "varför just jag" blandat med "dra åt helvete era jävla idioter" !!!
Vill bara ha en lugn stund och lite tid för återhämtning mellan varven, vill inte en vacker dag ligga som ett utsketet äpple och krachad rakt in i väggen... vill inte... :(
Oj oj... nu verkar det som att bitcharna hopar sig! Blir så förbannat trött på alla dessa kvinnor som tror att de är förmer än alla andra! I själva verket är antagligen deras självkänsla och självsäkerhet långt nedanför skosnörena.. Men snälla... ge upp!!
På ena sidan finns det en egoistisk och svartsjuk bitch som bara vill förstöra och få mig att tro att sambon fortfarande är hennes... WTF!! Att hon kan bestämma och styra och inte förstå att det finns fler barn och fler att ta hänsyn till.. Nä att spela på någon offerroll och tyck synd om mig för jag klarar inte stå mitt kast verkar vara hennes motto!!!!!
På den andra sidan finns en avundsjuk bitch som blandar in mina barn och snackar skit om mig till dem?? OMG... !! Jag är tydligen jämfört med henne en geleklump och hon enligt egen utsago en primadonna, avundsjuk på "hennes" hus som hon hyr av sitt ex, att hon är smalare, att hon har nyare bilar på avbetalning och att hon har min exman nu och inte jag... Ehhh... ??? Men men....svarade att geleklumpen iaf äger sitt hus och inte hyr av sitt ex, har betalda bilar som ej är på avbetalning och att primadonnan mer än gärna får ta mina rester.
Varför kan inte vuxna människor bete sig som vuxna !!!! Är det fulspel de vill ha så ska de fan få det oxå..... Tar gärna fajten när det rör mina barn!!
"funderar på om jag oxå ska bete mig som en femåring, vägra samarbeta och bete mig respektlöst och sedan skylla på att man har rätt att vara som man vill utan att bli påhoppad... jaaa why not, verkar ju vara acceptabelt i vissa kretsar" #bitchoftheyear
Ja så såg min facebookstatus ut i morses! Helt tagen direkt ur det verkliga livet, ni vet det där livet utanför Facebook, bloggar och Instagram. Den handlar om en verklig människa som har väckt känslor hos mig som jag aldrig trott jag haft. då snackar vi inte positiva känslor, snarare avsky! Hon är en kall beräknande bitch som inte har ett mikrogram empati i kroppen. Hennes största mål i livet just nu verkar vara att förstöra.. Svartsjuka? Idioti? Avund? Dumhet? Ja antagligen en kombination av det mesta.Dock verkar hon ha glömt en liten liten detalj, att hämnden är ljuv och som man behandlar andra blir man behandlad tillbaka... Slutat vara snäll!
Är mamma till fem underbara ungar och sambo med kärleken i mitt liv. Jag tycker & tänker mycket. Men ibland bör man hålla käften. Är dock inte så bra på att göra det alla gånger ;)
