Fick igår reda på att jag har gått med halsfluss streptokocker i flera veckor och antagligen anledninge till mitt skov!!  Så inte konstigt att jag varit "lite" trött  =)  Fick med mig ett halvt apotek hem, en riktig dunderkur med andra ord!
Pencillin, kortison och även bättre värkmedicin för min psoriasisartrit (vanligen kallad reumatism) som jag hoppas ska ta bort den värsta värken o stelheten! Men annars gäller det att se det positivt, allt kan alltid bli värre, eller??!!  Ingen ide att tycka synd om sig själv, bättre att lära sig att leva med det och gilla läget!


Samtidigt är det kanske lättare sagt än gjort att intala sig att man bara gnäller och att det alltid finns någon som har det värre. Kan man verkligen kräva det??  Vad ska man koppla ett såkallat värre mående till?? Hur vet jag hur andra känner det och vem avgör vad som är jobbigt eller inte jobbigt ??  En del saker faller såklart inom ramen för en självklarhet, extremt jobbiga situationer exempelvis. Men kan vara svårt att kräva att någion ska se det positivt när man inte vet vad man ska jämföra med! För vem ska jag jämföra mitt mående med, en som har det precis som jag med Psoriasis, reumatiska besvär, Ibs, högskolestudent på högre nivå, 4 ungar, egenföretagare, har hus .. osv osv !  Och de som antagligen känner ett uns av sarkastisk ironi skulle säkrt uttrycka sig som" amen va fan..  du har ju själv valt att plugga och ha fyra barn, skyll dig själv". Men vet verkligen dessa männsikor hur det ligger till i grund och botten??  Alltså  kanske människor borde tänka i ett bredare perspektiv och inte bara ha sig själv som referensram.

Tack för mig hej!