Det är knappt två dygn sedan min älskade pappa somnade in, två dygn som har präglats till största delen av sorg. Men även en känsla av närhet vilket känns tryggt....  

Detta är minst sagt det värsta jag varit med om !!!




För att hedra pappas minne här hemma så har vi tagit fram ett inramat kort och tänt ljus runt omkring och ställt på matsalsbordet.
Detta har hjälpt både mig själv, min man och barnen mycket.

Gabriel satt en stund på förmiddagen och "pratade" med sin morfar : 

" Morfar jag saknar dig, men  du vet väl att du inte är en ängel ännu för du är ju inte begravd ännu, du är kvar på sjukhuset, men när begravningen har varit så kommer du till de andra änglarna "

Aliciah som är 4 ½ år stod lite vid sidan av bordet i gårkväll och sade:

" Jag saknar morfar jättemycket, vill träffa honom igen.. men änglar är fina och det är morfar oxå"


Småttingarna har mycket funderingar och de tänker nog mer än vad vi vuxna kan tro... 

Äldsta dottern kom idag och frågade om hon fick läsa en egenskriven dikt för morfar på begravningen i kyrkan eller efteråt.
Blev så varm i hjärtat att jag nästan började gråta över det oxå...  Självklart blev svaret  såklart  !!

Alla barnen ville väldigt gärna sjunga för morfar på begravningen oxå..  Det tror jag pappa hade tyckt om och blivit stolt över !