I förmiddags lades älskade pappa i respirator...
Hans kropp orkade inte längre att kämpa och andas själv.
Vi tar en liten stund i taget och hoppar högt varje gång telefonen ringer.
Så länge telefonen inte ringer just nu är det bara bra...

Var inne och hälsade på tidigare idag tillsammans med en av mina syrror och min farbror. Han såg så liten och hjälplös ut, men det ABSOLUT BÄSTA just nu är att han inte lider !!!

Gör så förbannat ont i kroppen och hjärtat stretar åt alla håll !!  
Försöker ändå hitta saker att göra som tillhör vardagen...

Vaknade i morses med telefoner överallt runtomkring mig, under kudden låg två hemtelefoner och i handen låg mobilen...  Man blir nog lite manisk och måste ha telefonen jämte hela tiden !! =)