Har jobbat i två nätter, vilket fungerade bättre än jag först trodde. Kanske mycket på grund av gulliga kollegor  =)

Hälsade på pappa idag igen som har fått byta rum. Idag kändes det mest konstigt och oproffesionellt på avdelningen. Ingen visste nånting kändes det som och ens egna frustration gjorde sig än mer påtaglig!
Men en ny infektion har kommit som de inte vet vart den kommer ifrån, febertoppar och snabbsänka som bara blir högre.
Igår trackade de honom och började väcka upp genom att sätta ut narkosmedlet. Dock kan det ta upp till en vecka innan han vaknar på grund av de hästdoser han har fått.
De stora bakslaget kom dock när vi kom hem, när en av sytrarna ringde och berättade att sjukhuset ringt.
I morgon vill de att vi alla kommer in för ett samtal/möte. De har tagit beslut (vet ej vad) om pappa !! 
Kändes som om man blev sågad vid fotknölarna och inslängd ett rum fullt av otålighet, som i och försig är et signum för mig !!
Är orolig, lite rädd, tom. ledsen och alldeles för mycket inställd på det allra värsta. Men bara av den enkla orsaken att kunna ha möjlighet till ett bättre resultat !!


Hjärtat svider och stretar !!