Begravningen för fina, bästa och älskade pappa var igår.
Det var många blandade känslor som antagligen är ganska normalt..

Fint, jobbigt, ljust, ledsamt, hederfullt, vackert....

Många kom till kyrkan, många fina blommor och gåvor till "läkare utan gränser" för att hedra honom och många många fina vänner och släktingar som var med på minnestunden.
Ett stort bevis på hur omtyckt han var vilket gör sorgen något lättare att bära.. 
Många forna arbetskamrater från Scania som var med, kändes mycket bra eftersom jobbet var en stor del i hans plikttrogna liv. De bar även kistan till graven... 

Till viss del känns det som att sorgen inte är över utan tvärtom just börjat på riktigt.
Samtidigt som det kommer kännas mycket skönt att ha en grav att gå till!

Jag stärker mig med tron om att han finns med oss och vakar över oss, vår alldeles egna ängel !