Ja det kanske är så i allafall.... 

Varför känns det så mycket bättre att kunna svara 29 istället för nyss fyllda 30 på frågan om ens ålder  ?

Varför börjar en massa funderingar ploppa upp i skallen om helt konstiga saker när man fyllt 30 ?

Hur kommer det sig att man känner ett visst tvång att vara så himla vuxen från och med den dagen man fyllt 30 ?

Har jag verkligen uppnåt alla de mål jag en gång satte för mig själv innan jag fyllt 30...  Hmm ja faktiskt så tror jag det, huset snubblade in på mållinjen och mina akademiska studier halkar iofs lite efter med nåt år, men dock påbörjade. Barnen har ja skaffat, gift är jag & till och med ett fast arbete på heltid har jag, även fast det inte känns alltför lockande alla dagar (nätter)... 
Vad kan det vara kvar att sträva efter  ??  Ett nytt spännade jobb efter mina studier såklart, men mer då  ??  
Är livet slut sen eller vaddå, är det bara väntan på att bli gammal och se sina barn växa upp kvar ??  !! 
Shit shit shit...  nej så kan det ju inte vara !!!  Måste ju finnas massa andra mål att uppnå, livet vore ju förbaskat tråkigt annars....
Men vad ... ?? 

Kanske är detta som är 30 års kris ändå...  NEEJ !!!

Kan ju dock trösta mig med att jag inte är ensam om att fylla det magiska året och än bättre finns det många som är betydligt äldre, skrynkligare och mer mållösa än mig själv...   SKÖNT !!!