^*^ FEMBARNSMAMMAN ^*^

Rufus var en hund som kom in i våra liv för lite mer än 1½ år sedan. Vi tog över honom från en familj som misskötte honom på flera olika sätt. Hade inte hjärta att låta honom bo kvar där om jag skall vara ärlig.
Sedan blev vi grundlurade om att han var både det ena och det andra, vilket vi snart upptäckte inte stämde. Men vi ville inte lämna tillbaka honom dit han bodde innan. Så vi bestämde oss för att försöka...
Försökte gjorde vi verkligen och vi lyckades i en del saker oxå, som att gå i koppel, äta hundmat, kall inomhus mm.
Men sedan fanns det saker som inte riktigt fungerade oavsett vad vi försökte med, både med hjälp av vana hunduppfödare, coaching och sunt förnuft. Som att klara av att möta andra hundar, inte rymma så fort dörren öppnades, lyssna utomhus , komma på kall utomhus och tillfällen då han blev helt personligehtsförändrad.

Vi trodde att vår flytt skulle göra susen, med större yta att vara på. Men icke, snarare tvärtom !!
Den senaste tiden blev han mer och mer aggressiv, gjorde sina behov i princip där han kände för, attackerade både barnen, katterna och besökare. Vi kände inte igen honom, han kändes allmänt oastabil och helt oförutsedd. Han kunde få stunder där han förvandlades från en trogen snäll gosig hund till en aggresiv, skällande, morrande och attackerande hund på några få sekunder utan några direkta anledningar...

Så vi tog det jobbiga och väldigt ambivalanta beslutet att låta vår älskade hund somna in, detta med stöd från vår veterinär som gav honom diagnosen damp (trodde inte hundar kunde ha det, men kan ha alla de diagniser som vi människor). Äntligen fick vi dock ett svar på varför han var som han var och att det inte fanns något som kunde förbättra, men jobbigt, konstigt, sorgligt och förbannat tomt utan honom här hemma...

Tack för att jag och min familj  fick låna världens sötaste hund en liten stund av våra liv och ta del av större delen av ditt liv, du fattas oss Rufus och kommer alltid finnas i våra hjärtan.





RIP Rufus
070227- 091027