Eventuell separationsångest !!
Kategori: Allmänt
Usch.... har jobbat i natt men kan inte sova. Har typ sovit högst 1 timma ! Skitjobbigt...
Mycket tankar kring jobbet, tankar på att sluta. Tankar på att man inte räknas någonstans.
Man räknas inte som timanställd med samtidigt inte som ordinarie heller (är känslan) . Har jobbat på samma ställe i snart 8 år & 7.5 av dem som fast anställd...
Känslan av att inte kunna påverka & inte ha befogenhet till att göra det heller. Befogenhet att kunna ändra på den ohälsosamma situatiionen som ständigt gör sig påmind !!! Att bara stå och se på gör mig fruktansvärt frustrerad !!
En liten (kanske stor) känsla av att vara placerad utanför de andra för att jag studerar, att inte få medarbetarsamtal, lönesamtal eller bli medbjuden på såkallade planeringsdagar, än mer en obefintlig information om det som är nödvändigt för att kunna arbeta på samma vilkor.
Även tankar på att man är så himla utbytbar inom organisationen, att man inte är så viktig eller värdefull egentligen, trots att man faktiskt jobbar med att rädda människors liv & få dem till högre väbefinnande i livet !! Ganska kränkande att ens kompetens inte är så värdefull och därmed en själv i sitt arbetsliv...
Att man som ordinarie på ett medvetet sätt blir utbytt mot oerfarna & outbildade timanställda i situationer när man velat ställa upp och jobba för det har varit personalbrist.. Då känner man sig inte så mycket värd !!
Om det beror på att jag är skitkass på mitt jobb (vilket jag inte tror) så säg det istället då !!!!!???
Eller om jag är obekväm för att jag säger vad jag tycker i de flesta lägen...
Skulle bara kännas skönt att få en förklaring till varför..
Någon form av feedback skulle inte sitta fel....
Tänker inte på mitt eget ego i första hand utan på jobbet i sig som en helhet, att själva jobbet har ett konstigt system som är ohälsosamt och ohållbart i längden. Ett jobb där du bara ska jobba jobba jobba och vara tacksam, men inte kunna kräva nånting tillbaka !!!
Älskar mitt jobb egentligen, dvs patientkontakten och att jobba med de flesta kollegor, både msk & ssk !
Men det blir jobbigt när det andra runt omkring tar så stor plats.
Tillräckligt för att fundera på att sluta...
Känns som att ens principer och värderingar kanske i detta fallet får gå före känslan att vilja jobba.
Det kanske inte fungerar så bra att gå till ett jobb där man trivs med kollegor och arbetet i sig men samtidigt inte riktigt finns med.
En sak är säker i allafall och det är att en stor separationsångest kommer infinna sig den dagen, om jag bestämmer mig för att sluta. Tycker egentligen inte att jag ska behöva göra det...
Vore nog bra att sova på saken.. (om nu sömnen infinner sig)
