Jag och min familj bor i en liten by med ca 1500 invånare utspridda i olika småbyar och en massa skog. Jag bor så nära centrum man kan i denna by, och med det menar jag att jag bor nära byns skola, kyrka, pizzeria och svindyra samt tomma affär. Vi har även en hårsalong. Ja så mycket mer finns det inte faktiskt.  Den stora mentaliteten  är att alla känner alla på gott och ont och att alla inte passar att bo så här. Så fort det kommer någon nyinflyttad som skiljer sig från någon slags uppmålad norm så märks det med en gång. Oftast stannar inte dessa människor så länge heller. Inte så konstigt heller, har man bott i en stad innan och kommer hit ut till Töllsjö är en superskillnad. Bara en sådan sak att man måste åka bil jämt för att ta sig någonstans, för bussar går det inte så att det räcker och närmsta tåg ligger 1.5 mil bort. Vi är alltså ett pendlande folk både till jobb och shopping. Vilket resultrerar i ganska dyra bensinräkningar. Men det betyder inte att boendet automatiskt är billigare för det..   
Så egentligen skulle man nog tjänat ekonomiskt och miljömässigt på att flytta in till stan  (igen) men det är ju något som gör att man stannar kvar. För min del finns det fler än en sak, det första är att det är kanon för barnen att bo så här, jag tror inte att man behöver ha samma rädsla att släppa ut barnen och leka som man kanske har på en citygård i stan. Här finns lugn och ro på ett helt annat sätt. Och man utbyter tjänster med varann på ett annat sätt plus att jag har båda mina systrar och föräldrar här. Underbart att barnen kan gå själva till mormor och morfar om de vill hälsa på...  =)
Men dock känns det som att litet samhälle som detta inte får den respekt det förtjänar. Både politiskt och människor runtomkring. Just nu kämpar vi tex för att vårt dagis skall byggas ut så att alla barn får plats (har idag lånade lokaler) Egentligen skulle vi inte behöva kämpa för att få plats med våra barn, skulle vi föräldrar få våra löner betalda om vi inte hade någon barnomsorg!??!
Apropå respekt så har vi kvar en gammal sed där lilla eller stora kyrkklockan ringer när någon från "byn" gått bort. Lilla när en kvinna gått bort och den stora när det är en man. Det tycker jag är hedersamt och respektfullt!!! Ha det bäst