I bland när jag tittar mig i spegeln och samtidigt tänker "Shit Johanna , du har fem ungar" så känns det lite overkligt. Hur hände det? Vart har alla åren tagit vägen? I bland kan jag nämligen fortfarande känna att jag inte är mer än 25, den där dagen för snart 10 årsedan när håren var mindre gråa och kråksparkarna vid ögonen inte gjorts sig kända och när jag var lagom ung/gammal.. Men nu så har det bara sagt tjoff och jag fyller snart 35 år, shit 35 !!!!! För 10 årsedan kommer jag i håg att jag tänkte att alla 35 åringar måste ha ångest att de snart närmar sig den jobbiga siffran 40, jag tror jag hade rätt..... Dock har de sista 10 åren givit mig en mängd erfarenhet som jag inte vill vara utan (borsett från vissa saker). Kan till slut säga att jag träffat mannen i mitt liv, efter mycket om och men och det var absolut INTE den mannen jag trodde det skulle vara ... haha :D
Men det är väl så livet ska vara, ett liv där allt inte är förutspått... ??!!
Självklart tycker jag att Alla hjärtans dag är gulligt och fint. Dock kan jag förstå den ångesten det kan skapa för ungarna när det ska delas ut rosor och kärlekslappar. Vad händer med de ungarna som inte får en enda lapp eller en enda ros? Hur känns det för dem.. ?? Jag är för alla hjärtans dag, men tycker man kan bojkotta det uppjasade jippot på skolorna. Sedan är det ju oxå så att jag inte bara älskar min sambo, mina vänner eller mina barn bara en dag per år, utan alla 365 :) Årets alla hjärtans dag kommer firas med mina små hjärtan, det stora jobbar och kommee inte hem förrän sent ikväll :( Tråkigt, en fredagkväll och allt!! Men vad gör man inte för att dra in kulorna och på fredag är det btw min tur att dra in till brödfödan...
Det senaste 1½ åren av mitt liv har kantats av mycket besvikelse, förvåning och en stor portion sorgsenhet. Framförallt för mina barns skull. Ärligt hur kan man vilja strunta i att engagera sig i sina barn, sitt eget kött och blod? Och träffa sina barn när det passar en själv, inte höra av sig, inte ringa på födelsedagar, inte svara på mess INGENTING!!! Såvida det inte passar honom själv vill säga.. Att sedan dessutom få reda på att personen i fråga lever i någon form av livslögn, gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta först!!
Hur kan det vara möjligt att den svenska lagstiftningen säger att barnen har rättigheter att träffa sin pappa, men papporna har ingen skyldighet att träffa sina barn ???!! Ett fruktansvärt sjukt system där de tillåts slippa ansvar! Men en sån människa ska inte heller ha vårdnaden om sina barn!
Speciellt inte om personen är så korkad poch tror att man inte kan kolla upp saker som sjukskrivning, jobb och ekonomi ganska lätt i dagens samhälle och det visar sig att ALLT jag menar ALLT är en lögn :( Hur kan man ljuga för sina barn och säga att man kanske kommer dö när det inte ens finns ett sjukintyg hos f-kassan och samtidigt dra ett lögn om att man pratat med f-kassan och att de ska betala ut pengar inom 2 veckor, när det i själva verket inte ens finns registrerat att vederbörande är sjuk??? Hur kan man påstå sig ha ett arbete där de aldrig hört talas om namnet och när de ändå går 2 år tillbaka i loggen?? Hur kan man bara skita i allt och leva sitt liv på massa lögner? Hur kan man bara skita i ansvar som skulder och räkningar? Hur kan man välja att dra ner sin nya sambo, sina barn, sin familj i skiten och lögnerna?? (mig själv skiter jag i bortsett från en hel del pengar han ska betala) Hur kan strunta i sina barns mående och utveckling och systematiskt helt enkelt skita i deras läkarsamtal, skolmöten etc.?
Prioriterar man sina barn då? Hyser man medmänsklighet och empati då? Gör man sig mindre ovän med folk runt omkring? Visar man kärlek till sina nära och kära? Svaret är NEJ NEJ NEJ !!!!!! Kommer bubblan en vacker dag att spricka?? Har personen antagligen någon form av psykisk störning? JAAAA !!
Försöker hålla mig stark för barnens skull och leva ett någorluna normalt vardagsliv, men vissa dagar som den här, rinner det över!!
Är mamma till fem underbara ungar och sambo med kärleken i mitt liv. Jag tycker & tänker mycket. Men ibland bör man hålla käften. Är dock inte så bra på att göra det alla gånger ;)
